Den, som förmått bonden att ofrivilligt göra godt, var en af lagens tjenare, som bonden ej vågade tänka på att stämma. Och kanske aktade han sig ock att nästa gång begära nio rdr för en tunna potatis ifall han hade någon mer. — Tre handlande möttes på Stora torget, hvarvid följande samtal uppstod: 4. Hvar bor du? B. Jag bor i lusthuset i N. N:s trädgård. Hvar bor du sjelf? A. Jag bor i Kålhagen! Och du, broder C! C. Jag bor i ett dike vid Wester tull Det nordiska rättstafningsmötets föreslagna språkförändringar tillämpas, för att visa huru i enlighet med det nya stafpingssättet språket skulle komma atv taga sig ut, af en krönikör i Westeråstidnirgen Aros i nedanstående i och för sig ganika lustiga lilla episod ur dagens rättegångsoch poliskistoria: En mängd stölder hava nyligen förövats i stadens närhet, hvarom vi förut berättat. Natten til sistlidne söndag bortstals ytterligare från en iskällare vid lägenheten Jacobsberg icke mindre än fem pund smör, två burkar sylt och ett parti 1 m. m. Enär matvaror iven vid föregående tillfällen blivit tagna som god pris, började man undra hvad det kunde vara för ena matyrak, som hade så avgjorda anlag at driva en dylik vidsträkt källarrörelse. Omsider randades vedergällningens dag, då tjyvarne skulle få sin förtjänta lön. En lycklig ost, som gick ock spånslog i en skogsbacke nära staden, hörde nämligen ett, tu, tre smilllen av — en kork, och, när han gick närmare, framstälde sig för hans blickar den intagande tavlan av stadens hedervirde dödgrävare, som helt yrkesmessigt, fastän utan jernspett och spade, grävde sig ner i en — syltburk, medan en annan ruskig figur, tacksamt blickande mot höjden, höll ett ölkrus för siva läppar. De såta vännerna ämnade just stämma up en lämplig duo ur sin älsklingssång: I djupa källarvalfvet, nämligen: För resten bryr mig ingenting, Hvadhelst än verlden glunkar. Jag slår den höjda bägarn full Och klunkar, klunkar, klunkar; men hur det nu var, stannade det vid blotta tanken, då de fingo sigte på den obehaglige tertius interveniens, ock, i hast afslutande tjyvrätten eller busmålet, togo de skogen in. At karlar gå i skogen ock sköta syltburkar ock ölkrus i st. f. yksen gaf vårt förbluffade ögonvitne plötsligen en id, ock, glad som Columbu:, då han upptikte Amerika — 15 rdr var utlovadt för tjyvarnes uptäckt — ilade han straks till staden ock angav saken för polisen. Snart voro våra lickergommar inom lås ock bom, ock hvarjebanda nyligen timade förbrytelser mot sjunde budet kommo vid ransakningen i dagen. Det dröjde ej länge, förrän man uptäckte at dödgrävarens hustru, en kvinna av föga iälskvärd karaktär, vid dessa, små företag varit sin man ena hjälp. En färsk laks var äfven bland det stulna, hvadan intet tvivel återstår at den hedervärda; dödgrävare-familjen har litet klockarkärlek till — gravlaks.