Dagens Nyheter – 17 augusti 1869, sida 2

genom njutningen af Isauras anblick och närhet. Han började förebrå sin förtrogne vän, Corfitz, att det var han, som gifvit honom det dåliga rådet att befrämja partiet mellan Walter och Isaura, och han kände redan en ytterlig motvilja för sin unge slägting, den öfversälle kammarjunkaren. Nej, min käre Corfitz, ni är en dålig menniskokännare, och jag är ännu för ung att kunna försona mig med ålderdomens privationsfilosofi. Mitt hjerta kan omöjligen lära sig att älska så der idealiskt och himmelskt, som jag en tid trodde det ha några anlag till. Jag är ingen Abelard eller Petrarca. Jag vill ha lön för min kärlek, valuta för mina känslor. Isaura blir allt kyligare mot mig med hvarje dag och tycks ordentligt skygga för en tillbedjare, som aldrig åldras. Jag sa ju generalen allt det der på förhand — anmärkte Corfitz. -— Generalen är ännu för ung, för att låta sitt hjerta slå sig till ro. I morgon är det marknad två mil härifrån i Stora Hattlinge. Der brukar gå mycket lifligt till, och jag vet att dit kommer en guldsmedsdotter i ett stånd, — en guldsmedsdotter! — Ah, en Juno och Afrodite i samma person och ändå en äkta nordisk skönhet. Dessutom en förståndig flicka, som låter tala vid sig och inte gömmer hufvudet som en skrämd höna, vid åsynen af en hygglig karl,