Dagens Nyheter – 17 augusti 1869, sida 1

— vJJ me neg lifs utkorade, hon trängtade efter ett, hvars trohet hon hade pröfvat, hon trängtade efter fadren. Dock, ingen fader hördes af, han kom inte ens till dottrens bröllopp, han skref ett långt, ett ömt, ett välsignande bref och skyllde på sjukdom och angelägna affärer. Hvilka affärer? Också han föreföll Isaura gåtlik och besynnerlig. Hon kände sig så ensam, så djupt olycklig midt i sin afundade lycka och midt under de lysande festernas buller. Dock, hennes unge make framsmög då och då en lätt antydning på det offer han gjort af sin framtid och sina vinkande utmärkelser, då han trotsat sitt stånds och sin samhällställnings fördomar och skänkt sitt namn åt en aktris. Isaura borde väl visa sig tacksam för så mycken kärlek? Och Walter talade med entusiasm om hennes stundande triumfer i Europa, och vid hvilka han nöjde sig med den avspråkslösa lotten att endast vara hennes ciceron och homme daffaires. Isaura borde väl vara glad vid sådana solbeglänsta framtidsbilder? Arma qviana, hon gjorde allt, för attsynas tacksam och glad. General v. Gallen, hvars platoniska kärleksid6er längesedan fördunstat under det glada och bullersamma festlif, han fört en tid på Toveborg, började misströsta om den sorts lycka, som han hade drömt sig endast