Dagens Nyheter – 16 augusti 1869, sida 2

gra rader bland de fashionabla notiserna. Han läste och läste om igen. Nej, der fanns intet tryckfel. Förlofning var eklaterad mellan den nyligen utnämnde kammarjunkaren Wealter Silfverfelt och den celebra aktrisen Isaura Werner. Tidningen föll ur hans hand. Så hade ändå allt en djupare grund. O, min Gud, hjelp mig att förlåta, der jag endast borde förakta. Och den unge mannen sjönk ner på sin bädd och lutade snart i drömmen sitt hufvud mot sin moders hjerta. Gerda hade flyttat med sin lille son till det fordna hemmet; systrarna voro åter tillsammans, och ånyo arbetade flitiga händer för det dagliga brödet. Med systerlig ömhet omhuldade Gerda och Signe sin bror, och lille Agnar blef småningom sin dystre morbrors förklarade älskling. Jag skulle vilja lefva några år, för att få uppfostra honom efter mitt sinne och till ett vida bättre exemplar af menniska än jag sjelf — hviskade Birger om den späde, som ban gungade på sitt knä — men jag har gudskelof inte så långt igen; kulan och hostan kappas till målet. För Guds skull, Birger, tala inte så!? --ropade systrarna med en mun och skyndade upp från sitt arbete för att smeka den älskade brodren: Din hosta är ju alldeles