Dagens Nyheter – 16 augusti 1869, sida 1

hon nyligen undsluppit med nästan svedda englavingar. Men quos Deus perdere vult. Hvad betyder det der latinet? --sporde Signe Claes Ardelius med ett litet småleende, för att lätta upp den dystra stämningen på qvällen. SNär Gud vill att någon ska stupa på näsan, så gör han honom till blindbock --svarade Claes med en af sina snabba fria öfversättningar. Men förgäfves bjöd den lilla trion af Signe, Claes och lille Agnar till att lifva sinnesstämningen, den första med sina leenden, den andra med sitt skämt och den tredje med sitt oskuldsfulla joller. Birger och Gerda voro förtyngda enhvar af sin djupa hjertesorg, ty från Brumo bade till hans hustru endast ingått nedslående underrättelser om hans armod och brist på arbete. Birger gick tidigt till hvila. Han trängtade att utbyta sina tankar mot sina ljufva drömmar, och det var som om himlen ville förunna honom denna drömmarnes tröst, så regelbundet drömde han nästan hvarje natt om den älskade hädangångna. Bland allt det förunderliga i menniskosjälen är drömmarnes fenomen kanske det allra märkvärdigaste. Vi höra så ofta talesättet plågad af drömmar, att vi borde skatta den lycklig, som sällan eller aldrig drömmer, men det gifves personer, som hugnas med så sälla fantasibilder under