Dagens Nyheter – 14 augusti 1869, sida 2

lilla scen hon haft med Birger, när hon öfverraskade denne under kyssandet af det hemlighetsfulla brefvet, gjorde Walter en min, som om han plötsligen löst ett länge begrundadt problem. Ah, nu fick jag klafven till den underliga gåta, som Erik Hallin en gång meddelat mig, gåtan om Birgers hemlighetsfulla beskyddare under hans Upsalastudier, den mystiske penningesändaren. Hvarför kunde inte beskyddaren helt enkelt vara en beskyddarinna? En beskyddarinna? — upprepade Isaura och rodnade djupt. Ja, en ung, intelligent och vacker man som Birger, han, som förvred hufvudet på alla flickor i Upsala. En beskyddarinna! — upprepade Isaura ännu en gång. Nej, tro mig som en uppriktig vän, mamsell Isaura, denna häftighet, denna stränghet, stolthet och oförsonlighet, denna obenägenhet att glömma ett så obetydligt fel som mitt fördöljande i garderåben ha aldrig förefallit mig rätt naturliga. Och hela denna kortsynhet, för att inte säga blindhet, vid de mördande domsluten öfver ert konstnärskap; allting häntyder på en med afsigt uppletad anledning till brytning. Kanske var er hemliga trolofning ett förhastadt steg af Birger, och kanske erfor han straxt efteråt, att den mystiska beskyddarinnan