Dagens Nyheter – 27 maj 1869, sida 3

om ock liten, torfva af denna jord att syssla med på gamla dagar. Inom vårt eget fädernesland finnas säkert många tusen medborgare, saknande en jordbit, som de kunna använda efter eget behag, hvilka dock utan kännbara uppoffringar skulle kunna tilldelas en dylik förmån, nemligen statdrängar 0. d. personer på landsbygden. Vi tro att det skulle lända till husbondens egen fördel, om han tilldelade hvarje sådan en jordbit, som han fick använda till en liten trädgård åt sig. Dessa jordbitar behöfde icke vara stora, och icke heller behöfde de bestå af den bästa jorden, utan vore det nog om den blott vore så beskaffad, at; den utan för stora kostnader kunde förbättras. Vid de allra flesta landtegendomar torde förefinnas en och annan mindre ouppodlad jordbit, som för ändamålet vore tjenlig och hvarest arbetarne kunde åt sig få uppbryta en liten täppa, der de kunde vinna utrymme för ett par fruktträd, några bärbuskar och ett litet land för köksväxter; men om man skulle nödgas uppoffra ett eller annat kappland jord till hvarje arbetare af sjelfva åkerjorden, tro vi att denna uppoffring väl skulle betala sig. Hvar och en som sysselsätter sig med trädgårdsordling, vet huru kär den jordbit som han sköter slutligen blir honom, och hura svårt han har att skiljas från densamma. Antag att hvarje arbetare hade sin lilla trädgård att syssla med på lediga stunder, i denna ett par fruktträd, några krusbärs-, vinbärsoch hallonbuskar, en liten säng med smultron, utrymme för litet ärter, bönor, persilja, morötter m. fl. rotsaker, en liten gurklist, hvarför icke äfven en liten list med blommor, samt slutligen en berså, hvarest arbetarefamiljen hade tillfälle att tillbringa en och annan fristund och en och annan gåog under söndagarne der läsa en predikan eller annat uppbyggligt, månne det skulle blifva utan ioflytande på arbetarnes nppförande i öfrigt? Visst icke! Och arbetarens barn, hvilka sålunda hade egna bärbuskar och fruktträd, skulle låta bli att snatta bär och frukt, och man sluppe förarga sig öfver de otäcka statareungarne, och då dessa derjemte blefve i folkskolan undervisade i trädgå: dsskötsel och hemma hade tillfälle att tillämpa de erbållna lärdomarne, skulle detta icke heller vara utan inflytande på det uppväxande slägtet. Det skulie kunna skrifvas mycket öfver detta ämne, men det ofvansagda torde möjligen vara tillräckligt att fästa uppmärksamheten på den ifrågavarande saken, hvilken — så tro åtminstone vi — är af mycken vigt, och så vidt vi förstå, kan det icke gifvas några sywnerliga svårigheter för hvar och en, som riktigt vill åt sina arbetare bereda små trädgårdar. Säkert gifves det icke något bättre sätt att få pålitliga och arbetsamma tjenare, än att ådagalägga, det man vill dem uppriktigt väl, och säkert skulle en dem tilldelad dylik förmån ifven 1 sin mån bidraga till att öka deras tillgifvenhet mot sina husbönder.