Dagens Nyheter – 27 maj 1869, sida 2

särdeles nöje af de originella gästerna, och Ripa, som på förstuguqvisten afskakat resenärernas genomdränkta kläder, lade inga band på sin böjelse för satir. Det iä allt skönt att ha en vän iviken, när man ä så här illa ute som det här segelsällskapet — puttrade gubben — Bäst vore, att skomakaren satte sig ner och gjorde torra nya skor åt hela fruntimmersbyltet, och då får jag väl släppa till mitt nya förskinn. Jo, nu ser golfvet snyggt ut, som jag skurade i går på sjömansvis med däcksborste och såpa. Sakelstyg! Trodde väl hin, att Norra Tullportsgatan skulle vara grannegård till Sparfsätra. Men aldrig får man vara i fred för sina vänner, sa grisen, när kråkorna åt upp maten fören. Men de nya gästerna bevärdigade inte den obelefvade anmärkaren med ett enda ord till svar, så sysselsatta voro alla en och hvar med sin våta person. Skomakarparet kuttrade och frös i en tremulerande duett, som väckte allmänt medlidande, och fru Aurora hade redan tagit hand om den genomblöta unga frun och fört henns in i sin sängkammare för att ömsa kläder. Ja, nu får väl lilla mamsell Signe förbarma sig öfver skomakarsjälen och låna honom några af sina urväxta kläder, så att vi en gång få si honom i sin rätta skepnad — skämtade mekanikusken — Ne nej men, man bär inte så lätt tre alnars frun