Dagens Nyheter – 26 maj 1869, sida 2

kretsar af par och par, såsom vi vilja gestalta den jordiska kärleken. Fru Aurora svarade aldrig ett ord, hona endast stirrade framför sig, utan att draga sin hand från den ömme friarens. Det var som om hans ord hade lyftat en flik af den ridå, som skymde bennes himmel, och om hvars uppenbarelse hon förut haft endast orediga drömmar. Men klart strålande öfver alla de underbara andeväsen med sina mångälskande hjertan, som gledo förbi i hennes fantasi, såg hon sin make i en dubbelbild; det var den ståtlige, förhoppningsfulle brudgummens och den döende martyrens, familjefadrens. Tårarna ville tränga till hennes ögon, men de stockade sig i hennes bröst, hon teg, ty hon kände sina läppar förstummade. Kommerserådet tydde denna tystnad till sin fördel och hemtade tyst mod. Birger skulle genom ett sådant förbund, hvarom mitt hjerta länge djerfts att drömma, se sin löftesrika framtid betryggad för armodets alla frestelser och förödmjukelser, Gerda och Signe intaga den plats i vårt societetslif, till hvilken de genom sin älskvärdhet af naturen äro kallade, och Erik, min älskade son, genom umgänget med sådana syskon få alla sina frön till vackra egenskaper utvecklade till den herrligaste blomma. Det är icke kärlek, i ordets ungdomliga mening, hvarefter gråhåringens