Dagens Nyheter – 26 maj 1869, sida 2

i denna fordran på trohet, men är den mycket klandervärdare än det lugn, som innebor i konsten att kunna glömma: och att låta hjertat när som helst, likt ett hotell för resande, kunna ömsa hyresgäster? Kommerserådet kände i sitt bröst liksom ett litet stygn af sjelfförebråelse; — bilden af hans aflidna maka, som sprang fram för hans inbillning, liksom hade någon tryckt på en hemlig fjäder. Men fru Auroras stämma var för mild och deras ostörda tete å tåte för lockande, att icke kommerserådet skulle lätta på tyngden som tryckte hans hjerta. Hvartill skulle likväl allt samhällslif tjena — återtog han efter en kort paus — om det icke vore för att draga våra känslor utom egoismens trollring? — Vi ha inte rätt att lefva hvarken uteslutande för våra fröjder eller våra sorger, och den som frossar endast af minnet eller hoppet, han har förälskat sig i en skuggbild och glömmer sina pligter mot verkligheten och mot nästan. Sorgen gör vårt hjerta mjukt och ödmjukt; den sorg, som förstenar, är icke efter Guds sinne — invände fru Aurora. Ett klingande skratt hördes på afstånd från de unga, som syntes mellan träden nere vid stranden, der de öfvade sig med att kasta flata stenar mot vattenytan, så att de studsade på den blanka banan, eller med