Dagens Nyheter – 26 maj 1869, sida 1

. DJJU (a att — hvad på pojkspråket kallas — kasta smörgåsar. Det är uppfriskande och föryngrande att se de lyckliga, glada barnen — fortsatte kommerserådet — Min Erik börjar trifvas bättre här i det angenäma familjelifvet än i sin fars ensliga hem. Jag befarar mycket att jag redan smittats af hans sympatier och att jag alltför ofta faller fru Sigurdsson besvärlig med mina besök. Tvärtom, de skänka mig en sann glädje, jag som i så många år endast umgåtts med mina barn och frivilligt beröfvat mig alla umgängeslifvets behag, men — tillade fru Aurora med ett vemodigt leende — cmitt handarbete tillhör just inte det bildade och finare samqvämets. Men skulle det inte vara en ljuf känsla för en ömhjertad mor — återtog kommerserådet försigtigt, i det han flyttade sig ett par tum närmare den intagande enkan — att utan ständiga näringsbekymmer och oro för deras framtid betrakta dessa unga, öfver hvilka Försynen gjort henne till vårdarinna? Skulle inte. grafvens dystra minnen tillåta henne att ännu en gång njuta af hemmets solskensstunder, af det ekonomiska oberoendets fröjder och af det sälla medvetandet att kunna lyckliggöra ännu flera än dem, som så uteslutande legat hennes hjerta. närmast? Kommerserådets stämma darrade och