Dagens Nyheter – 25 maj 1869, sida 2

och en inom den till samma pastorat hörande Gryteryds församling begärde den 22 sistl. januari att polisförhör måtte ega rum rörande åtskillige förseelser och förargelseväckande gerningar, som kyrkoherden Palmgren hade ander sin embetsoch tjenstetid iåtit komma sig till last. Sådan undersökning höll: den 27 i samma månad. Undersökringen skulle hufvudsakligen omfatta, hvarför tvenna för 5 år sedan hastigt aflidna pigor icke undergått medikolegal besigtning. Undersökningen härom räckte från kl. 10 f. m. till kl. 8 på aftonen, men bragte icke rågra sådane omständigheter i dagen, att någon vågat inför domstol angifva kyrkoherden Palmgren för något brott. Ensamt på de två armälandena om att två lik blifvit begrafie,utan att dessförinnan medikolegal besigtning å dem blifvit begärd, stödja sig alla ryktena om Palmgren såsom giftblandare. Att intet åtal mot kyrkoherden Palmgren blifvit väckt inom den domsaga, der han bor, synes af:följande intyg,) hvarafvi endast utesluta reciten, såsom innehållande i korthet hvad här ofvan är omtaladt: På begäran af hr E. H. Palmgren varder hirigenom intygadt, att sedan, så och ehuru hr kronofogden den 5 sistlidne februari för här uppgifna indamålet till undertecknad insändt sitt vid förhöret förda protokoll; har domstolen ej ansett sig böra föreskrifva det åtal mot Palmgren skulle ega rum, enär han hvarken för visst brott blifvit angifven eller stämning å honom begärd; och varder derförutan intygadt att kyrkoherden Palmgren, mig veterligen, icke varit vid Westbo häradsrätt tilltalad för annat brott än såverkan å sitt innehafvande bostiille. Sjöåkra den 27 mars 1869. På domare-embetets vägnar Vietor Ekenman. I sammauhang härmed införes följande intyg, hvarvid upplyses att den ene af de undertecknende, fanjunkaren Wetterhall, är måg till kyrkoherden Palmgren: Vi intyga att det är såväl vår egen som ock hvarje med sundt förnuft begåfvad ärlig och rättänkande menniskas tanke och öfvertygelse, som känner förhållandena rörande hr kyrkoherden M. Palmgren, att nämnde kyrkoherde af illvilja blifvit på lögnaktiga, obevisade rykten misstänkt för förgiftning af tvenne personer, och att detta liksom öfrigt är en likaså skamlig som oförtjent förföljelse, Hestra den 24 mars 1869. C. A. Wetterhall, 4. G. Seth, fanjunkare vid kongl. Kronolänsman i Jönköpings regm. Westbo härad. Till de utspridda ryktena hörer att kyrkoherden P. skulle hafva våldtagit en qvinna bakom altaret i en af sina kyrkor. ÖOsannfärdigheten häraf framgår af följande intyg: Att altarborden i Hestra och-Gryteryds kyrkor stå intill kyrkomuren och således finnes bakom altaren intet rum, der någon våldtägt kunnat föröfvas. Tunnerbohult den 26 mars 1869. J. A. Norlen, v. pl Bland dem som hördes vid polisundersökningen var en qvinna, hvilken berättade att en af de aflidna pigorna, vid namr Lena, hade i lifstiden för henne berättat, att kyrkoherden P. brutit sig in genom fönstret å enbod invid hennes stuga och, sedan han sålunda beredt sig tillträde till denna, våldtagit Lena, hvarefter hon blifvit hafvande. Vid besigtning af bemälta fönster har detta befunnits så litet, att icke någon annan än ett barn skulle kunnat krypa in derigenom. Det var således omöjligt för en så storväxt man som kyrkoherden P. att göra det. Och när sjelfva ut(eller in-gångs-) punkten för Lenas omvittnade beskyllning är oriktig, så är det väl åtminstone starkt skäl att antaga, att äfven de öfriga delarne af hennes berättelse voro oriktiga. — Lena hade dessutom vid den tiden lefvat tillsammans med en s.k. fästman. Det är väl entagligt att han var orsak till hafvandeskapet och att detta skyldes på kyrkoherden, emedan detta ansågs böra i någon mån ursäkta förhållandet. — Med trenne vittnen uppzifves kunna styrkas att hon redan 4 år före sin död sagt: när jag dör en gång, så dör jag mycket hastigt, och dagen förrän hon dog yttrade hon till en bekant hustru, hvars kyrkväg gick förbi Lecas stuga: När du går förbi i morgon, så gå in, om min stugudörr är öppen, ty då är jag död. Så skedde, och Lena befanns död. Hvad den andra pigaa angår, så var hon för det första nära slägt med kyrkoherden Palmgren, och för det andra dog hon icke i Hestra, der han bor, utan ho3 en bekant, 1!a mil derifrån, dit hon hade blifvit skickad och der hon afled dagen derefter. ) Riktigheten af detta och öfriga i det följande meddelade intyg ir i de oss meddelade afskrifterna bestyrkt af kända personer, och originalhaändlingarne ha vi sett.