Dagens Nyheter – 25 maj 1869, sida 2

sende elektriska gnistor sprungit ut från de mörka lockarna rakt in i hennes knäskål och ginaste vägen till det jungfruliga hjertat. Och den kära, välklingande stämman liksom vibrerade mot hufvudets stöd och kom hela hennes varelse att darra, medan någonting hviskade henne i örat: Fanny, arma flicka, hvad gör du? Hon kände med sig, att hon icke vågade lyfta upp sina ögonlock; men i afsigt att åtminstone rädda skenet, satte hon sina båda händer helt nära Birgers hjessa, liksom för att antyda, huru hon blott väntade på en punkt i poemet, efter hvilken hon ämnade rubba föreläsarens hufvud ur dess otillbörliga läge. Men denna punkt lät länge vänta på sig. Då varsnade Fanny med klappande hjerta plötsligen miss Thomson mellan ekarne. Den sedesamma engelskan stannade liksom förstenad, medan hennes förra discipel rodnade ända upp tillhårfästet, och medan Birger, utan att låta störas sig, deklamerade Perpetuas ord: Hvad skall jag svara? Vittna i det höga! Min oskuld känner du. O, värde3 skänka En engels lugn åt uppsyn och åt röst. De orden voro liksom lånade från Fannys inre i detta ögonblick. Darrande fattade hon Birgers hufvud och flyttade det sakta ned på marken, och nästan ljudlöst hviskade hon: