Dagens Nyheter – 25 maj 1869, sida 1

han dock, att han nyss hvilat hufvudet i skötet på sin framtids lycka, om han velat och förstått att begagna sig af de gynnsamma omständigheterna. — Men i den unge mannens hjerta brunno helt andra känslor än de för en qvinna, och i hans hjerna spökade redan drömmar om menniskans pligt att lefva och verka för högre och renare syften, än blott sin egen sällhet. Qvällssolen erinrade honom om nödvändigheten af att återvända till hemmet, och efter åtskilliga fåfänga upprop till systrarna och Erik, som tyckte att det var alldeles för tidigt att skiljas från det vackra Wachtelsro, lyckades han få makt med de tredskande. Bruno följde vandrarne till Sparfsätra hela vägen fram, och Fanny under eskort af miss Thomson, ett litet stycke på vägen, hvarefter de båda sednare återvände. Men Fanny var tyst och förlägen. Stackars flicka, den ljufva sällhetsdröm, hvaruti den första kärleken invyssjat henne, stördes alltför snart af den vaknade sansen och af de allvarsamma anspelningar på föräldrarnes ovilja mot den unge mannen, som miss Thomson redan begagrat som bundsförvandter vid sin korta moraliska föreläsning. Men miss Thomson var en fin och ädel qvinna, och hon undrade i hemlighet alls inte på, att Fanny rodnade under samtalet