Dagens Nyheter – 24 maj 1869, sida 1

förene aldrig läst eller hört, medan Erik urderhöll dem med att af grässtrån binda önskekransar. Var det slumpen, som placerade Bruno och Gerda, Birger och Fanny, Erik och Signe par om par, eller hvilken hemlig trollmakt drog just så dem två och två tillsammans? . För en ytlig betraktare af dessa leende och lyckliga grupper skulle deras anordnande fallit sig fullt naturligt, ty de vänliga ögokast, som oupphörligen vexlades, de glada skratt, som, födda af ett intet, lika snart förintades, kunde ju möjligen ha den skälmska guden med pilarne till upphofsman. . Och hvarför skulle inte af dessa intagande ungmör och ynglingar, hvilkas bhjertan nästan tycktes söka och finna hvarandra, kunna sammanknytas tre lyckliga par, med rosenfärgade framtidshimlar, utan de tunga molnen af ekonomiska bekymmer; ty om Birger var fattig, så var Fanny rik, om Gerda var fattig, så var ju Bruno sonen till en millionär, och om Signe var fattig, så egde ju Eriks far. en aktningsvärd förmögenhet och relationer bland statsråder och excellenser. Men Amor skulle ej fått namn af skalk, om han skötte sina små intriger såsom vi dödlige ofta vilja förestafva honom, och gör han oss till viljes, så blir det ofta på