Dagens Nyheter – 22 maj 1869, sida 4

Från Westfalen. Enligt berättelser i olika tidningar har ett icke obetydligt antal arbetare och tjenstfolk från Sve rige tagit tjenst i Mecklenburg, och der genom sin arbetsamhet och redlighet mycket snart gjort sig omtyckt. Tyvärr skall dessa arbetares be handling hafva lemnat mycket öfrigt att önska, ett ondt, som i Mecklenburg blott alltför ofta förekommer och som på intet sätt torde vara cg. nadt att uppmuntra den svenska arbeteklasser att offra sina krafter i Tyskland, om deticke vore allmänt bekant, att dylika missförhållanden icke förefinnas i Tysklands öfriga stater, och att redan länge den önskan från alla håll gifvitsig tillkänna att de arbetande klassernas omständigheter äfven i Mecklenburg rätt snart måtte omgestaltas till något bättre. För ögonblicket skola ifven förhållandena inom den Svenska jernindustrien icke vara synnerligen fördelaktiga och arbetslönerna i följd deraf gan ska nedtryckta. Det torde derför vara på tider att göra de svenska jernarbetarne uppmärksam ma på de båda industririka preussiska provinserna Rheinland och Westfalen, i hvilka för närvarande i synnerhet jernindustrien befinner sig i sådan blomstring att produktionen icke mera på långt när fyller behofvet, nya jernbruk oupphörlig uppstå och nästan alla gamla bruk måste företags icke obetydliga anläggningar i och för utvidgning. Bland andra kunna nämnas, herrar Gust. Arndt C:o i Dortmund, utvidgning till 130 från 30 uddelugnar, Kissing Schmöle i Schwerso från 15 till 45 puddelugnar, Frunke och Elbers i Ha. gen från 36 till 42 puddelugnar, Jacobi, Haniel Huyssen i Oberhausen från 75 till 100 pud: delugnar; likaså utföras utvidgningsarbeten af herrar Peter Harkort Son i Wetter, Reinhard Pönsgen i Disseldorf, Falkenroth, Kocher C:o i Haspe, Henrikshyttan i Hattingen, Stenhauser: hyttan i Witten och flere andra. Arbetet vid samtlige de nya anläggningarna kommer inom nå: gra veckor att börjas, och då skall den redan nu märkbara bristen på arbetskrafter framträda i ännu större skala. Orsaken härtill är på intet sätt att söka deri, att proportionsvis få inhemska arbetare egna sig åt jernindustrien, — ty detta arbete är ganska lönande, utan de förhanden varande krafterna äro faktiskt otillräckliga. Puddelmästarne förtjena t, ex. i medeltal 46 thaler (120 rdr 50 öre) och arbetare af andra graden 24 thaler (62 rdr 90 öre) i månaden, under det att en ensam person ir medeltal endast betalar 11 thaler (28 rdr 80 öre) för kost och bostad, hvadan det för ordentliga arbetare, hvilka föra ett regelbundet lefnadssätt, ingalunda torde blifva svårt att lägga af icke obeydligt af sin förtjenst, något som också, att döma af hvad man hör, skall vara sannt, synnerligen med svenska arbetare. Man kan således icke annat än tillråda jernarbetarne i Sverige att vända sig till ofvannämnde reussiska provinser: de skola der alltid finna arPoto och rikliga förtjenster.