Dagens Nyheter – 22 maj 1869, sida 2

OR log, men när han slutligen talade, sade han inte mera än. dessa ord: ; Jag är inte värdig, inte värdig, inte värdig! Att di har råd deruppe i himlen att låta sådana gudsenglar gå qvar på jorden. Men medan Ripa pustade och smuttade på sin medhjelpare, frågade fru Aurora ed det var som spökade under natten för ipa. Det var bara råttorna, som nafsa på min Putte. Si jag har smörjt olja i ledgångarne på benen, och så blef det ett kattrakande i Puttes. stall bredvid mej deruppe, och när jag såg efter, låg han lång rak ikull på golfvet, och råttorna hade vavit på hans senor, fast jag trodde det var salig jägmästarn. Men medan fru Aurora resonnerar med Ripa om andeverlden och söker stäfja hans tro på det otroliga, vilja vi följa de unga på deras äfventyrliga klättringar i bergen. Halloh! hitåt! — ropade Erik, som klättrat sig upp på en nästan lodrät brant — här ser jag flaggstången, förmodligen på Wachtelsro; hit upp i höjden ska vi alla. Här är en afsats i berget enkom gjord för små fruntimmersfötter. Upp med dig Birger, så räcka vi hjelpsamma händer åt våra damer! Och Birger var med några raska språng uppe hos Erik, hvarest de tillsammans under skrattsalfvor och muntra sjömansvisor