Dagens Nyheter – 22 maj 1869, sida 1

Utvandringen. En utvandrad hallänning har skrifvit ett bref till Warbergs Tidning, hvarur vi återgifva slutet, som lyder sålunda: sAf dessa här skildrade förhållanden är det klart, att de, som hafva det någorlunda bra i Sverige, göra klokast i att stanna hemma. Ingen kan ana eller föreställa sig de svårigheter, lidanden och försakelser, en nykommen i början måste utstå. Obekantskap med det engelska språket är äfven en stor olägenhet för de flesta emigranter, ty vanligen hitkomma de okunniga, och flera år åtgå innan de kunna fullt reda sig. Starka, vid arbete härdade, ogifta, unga män och qvinnor slå sig oftast bäst ut och onekligen bättre än i Sverige, särdeles om de äro nyktra, påpasiliga, flitiga och ihärdiga. Man föreställer ig der hemma nybyggarelifvet såsom någonting högst romantiskt och behagligt, men i verkligheten nedsjunker det till hvardagslifvets krassaste prosa. Hvad som mer än emipgrantagenter lockar tusentals familjer att utvandra, är härvarande skandinavers enfaldiga bref till hemmavarande slägtingar och bekanta. Vanligen skildra de landet som ett Kanaan, och det är verkligen herrligt, jemfördt med de magra och kala kusterna i Halland; men de hafva ej blick nog att uppfatta förhållandena mer i stort. De skildra sin egen ställning såsom utmärkt och förträfflig, ehuru den mången gång kunde ha varit bättre i hemlandet, om de der varit nyktra, sparsamma och förståndiga. Såge de hemmavarande dessa brefskrifvares ställning här och. det hårda arbete de måste utstå, skalle ingen afundas dem deras lott, hvilken dock luttrar och förbättrar mången och gör en arbetsam karl af lättingen. Den late och tröge hallänningen der hemma vet icke och vill icke veta af hvad ihärdighet och raskt arbete vill säga, men här får han lära sig annat.