UV att en ska vara så vanlottad här i verlden, att en inte kan vara både karl och qvinna på en gång eller ettdera, när det kniper till. Täak, kära hjertandes, om jag skulle låna Corvettans kjolar och låghalta litet som hon och klämma ihop rösten till ett kattjamande, skulle jag inte kunna liksom profånera och föreställa henne i sommar? Och Ripa såg till den grad bedjande ut, att Signe hoppade emot honom, klappade hans begge skrynkliga kinder, så att det smällde yid det, och utropade: Kära Ripa! Han ska få låna kjolar af 085 alla, och jag ska lära Ripa gå som ett fruntimmer och sen ska mamma och Gerda lära Ripa stå i spisen och laga vår mat, ifall vi skalle behöfva någon sådan. Vi kunna ju äta. filbunkar eller smultron och mjölk hela sommaren och så Htet kall skinka med bröd; det är allt hvad vi behöfva, och kaffe och thå koka vi sjelfva inne på bordet. Men nu först kom fru Aurora att erinra sig sin otacksamhet och sin glömska mot husets. bäste vän, och medåan hennes tan; kar sysslade med resan till landet och viståndet der, lade hennes känslor liksom af sig sjelf följande ord på hennes läppar: Visst ska Ripa på ett eller annat sätt följa med oss, hur skulle vi alla kunna berga oss utan vår Ripa? Och hur skulle Ripa kunna lefva, om han