Dagens Nyheter – 21 maj 1869, sida 1

den stora fröjden att få rätt, under det att den äldre öppet medgaf att han missmint sig. . Man ska aldrig ge med sig, inte ens för sin bäste vän — hviskade Birger om man vill bli en kämpe för det rätta. Det har jag ju underskrifvit med mitt eget blod — svarade Erik lika sakta. En sådan glad och enkel fest vi hade i år den 20:de maj på Eklundshof! — fortsatte Birger — Ingen enda affälling, ingen vankelmodig, alla lifvade af samma friska ungdomliga anda som i fjol före vårt lumpna syndafall. Men så hade vi inte heller några ormar bredvid oss i gräset — tillade Erik med en hänsyftande nick. När kommerserådet och hans son hunnit till den gröna grinden, som åtskiljde Jägmästarstugans egor från Sparfsätras park, stod Ripa, med spaden i hand — ty han höll på att ansa om en rosenbuske i närheten — i ordning att öppna grinden. Go afton vackert och go natt, herr Erik! — helsade Ripa. Nej, si gubben Rips, nå det var roligt! Hur mår min gamle vän och hur står det till med Putte Snabb— snabb— snabb— Snabbfot? — ifylide Ripa. — Tackar oändligt, han är på benen igen, men här i trakten finns så godt om enar, så attjag ska väl göra ett duSsin resalvben i somma