Dagens Nyheter – 21 maj 1869, sida 1

för att öfverskyla sin syndigt egoistiska fundering och utropade med verklig hjertefröjd: Herre min verld! hvad de ska få roligt allihopa, både mor och barn, både gudsengeln och småenglarna! Och man rustade och paekade, funderade och packade om igen, och ingen kom att tänka på skiljsmessan från Ripa, och ingen hade sinne för de känslor, på hvilka han gick och tärde. . Men fru Aurora, som icke haft råd att hålla sig en ständig tjenare, hade då och då till gröfre sysslor haft hjelp af madam Corvett, den låghalta högsåtsmansenkan, med hvilken vi gjort bekantskap en julafton hos madam Juhnke. Plötsligen kom hon att tänka på nödvändigheten afatt ha en tjenare till hjelp på landet, ty de hushållsbestyr af tyngre art, som man kunde undansmuggla nyfikna blickar på Norra Tullportsgatan, eller hvilkas åskådande, med thy åtföljande reflexioner, man med filosofiskt lugn kunde sätta sig öfver, såsom det heter i hvardagstal — dessa bestyr behöfde nu en bestyrande, som inte komprometterade hvarken fru Sigurdssoh sjelf eller hennes son, den till kommerserådet inbjudne. Fru Aurora och hennes döttrar såzo på hvarandra med bekymrade blickar, och Ripa betraktade dem alla tre. j Sakelstyg! — utropade mekanikusken — AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIR 46.