Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 2

Framtiden svarar er kanske som eko min herrel Och med dessa ord satte sig Birger åter ned vid bordet, från hvilket han under ordstriden några ögonblick rest sig upp i det han vände sin motståndare ryggen. Men Sonderling gick förgrymmad sin väg, i det han sakta hviskade till Bruno: Med dig, bror Wachtel, önskar jag en timmas samtal till. förklaring af mycket som nu ser oförklarligt ut; men då vill jag inte ha din galna bulldogg till vän i närheten. Välkommen — hviskade Bruno tillbaka. — Jag hoppas ha förståpd nog att reda mig utan hjelp. Och Bruno ansåg sig verkligen skyldig Sonderling. denna upprättelse för förolämpningen nyss. Under inflytelsen af den fina bedragarens spelande leenden missförstod han betydelsen af den paus, som uppstod genom snytningen och till en tid gaf Sonderling rådrum att inventera en lögn. Men Birgers skarpa öra uppfattade den diplomatiska finten, oeh han gaf sin åsigt tillkänna genom att under snytningsprocessen ett par gånger nicka åt Erik och Claes, hvilka också genast förstodo nickens mening. Sedan de båda farliga grannarne försvunnit, stod just Bruno i ordning att uppträda såsom deras riddare, då man från förstugan hörde ett nödrop från lilla Wille och Maurens stämma halfhögt bannande yttra: