Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 1

vis vore legaliserad, och åverkaren eller hans principal hade då nått sitt mål. Under en flerårig strid med dessa förhållanden har man funnit, att understundom icke något annat medel finnes t:ll förekommande af det onda än att, då ett ej i någon mån nöjaktigt köpeanbud erhållits, göra åverkadt virke såväl iör åverkaren som för han3 förlagsman onyttigt. Det mödosamma arbetet och de ansenliga kostoaderna vid virkets afverkning och framforsling till vattendrag, hvilka således blifvit gjorda förgäfves, afhålla nämligen bättre än något annat från åverkningers upprepande. Föreskrift om onyttiggörande af virke har emellertid endast högst sällan blifvit meddelad, och den vanliga följden har härvid varit att ett anbud erhållits, hvarmed man kumnat åtnöjas. Hvad särskildt vidkommer det fall som föranledt notisen i Norrbottens-kuriren, nämnes att det flera gånger utbjudna, åverkade virket, om hvars onyttiggörande, derest ej antagligt anbud erhålles, skogsstyrelsen gifvit föreskrift, befanns uppfördt dels på isen, dels tätt invid stranden af vattendrag, och att den inom få dagar väntade vårfloden ovilkorligen skulle medföra allt virket till dess olagliga bestämmelseort. Kraftiga och skyndsamma åtgärder voro således nödiga.