Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 1

Ifrån den trasiga tiggarungen, som på malmarnas bakgator binder sig kransar af maskrosor, plockade bredvid rännstenen, till millionären som sträcker sig på sin veranda, medan fontänens vattenperlor dansa sin luftballet för att behaga hans ögon; ifrån gumman, som flyttar ut sin lilla fönsterträdgård i takrännan, till yrhättan som hoppande på ängen blåser sönder sina kavaljersparoler, lefver och rörer sig blott en enda känsla, en enda lycksalighetsbringande tanke hos alla, och den heter: Gudskelof! det är sommar! Herrskapet Wachtels hade naturligtvis ett sommarnöje. Det var en villa, bygd i en stil, som egentligen iate var någon stil, ty arkitekten hade för fru Jaquettes nycker så ofta fått ändra sin ritning, att han till slut hämnades genom att reservera sig i följande anteckning: Willa, efter fru Jaquette Wachtels id och på grund af hennes ordineringar. Men reservationen uppfattades af frun såsom en komplimang, och hon skyndade att för alla gäster lysa med sitt byggmästarsnille. Trots sina många bizarrerier och ögat trakasserande former, frapperade emellertid byggningen genom sitt romantiska läge på en af vördnadsvärda ekar skuggad platå, mellan ett par alplika åsar och med ett perspektiv af leende ögrupper, som i fjer