Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 1

Isaura är ändå bara barnet nu — anmärkte Bruno — Tänk, hvad hon måste en gång bli som qvinnal Detsamma sade du för inte så längesedan om min syster Gerda — invände Birger leende. Ack, det är skiljda saker? -återtog Bruno —Gerda representerar den himmelska skönheten, Isaura den jordiska. Å Och Bruno stirrade tankfullt ned på golfvet, liksom såge han den jordiska skönheten i stoftet för sina fötter. Men Birger betraktade sin vän med grubblande uppsyn och eriurade sig, att vid Dodonas ek — såsom stjermbröderna sinsemellan alltid benämnde det träd, i hvilket de inskurit sina namn och vid hvilket de gifvit sina löften — att vid denna ek hade Bruno särskildt betonat dygden, såsom den detalj af deras höga och heliga syften, för hvilken han ville göra sig till kämpe. Dygden! — tänkte Birger —Den förmätne, han besianade inte huru detta begrepp i sig innefattar allt. Men Birger sjelf förglömde, att hans egen höga uppgift såsom sanningens riddersman skulle sätta honom i fiendtlig position mot snart sagdt hela verlden. Hvad kunde väl Sonderling och Maurån ha för särskilda skäl att så grymt förhåna det stackars barnet? — grubblade Bruno. Hyem vet? — svarade Birger — Kan