Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 1

Lilla lymmel! Hvarför kunde du inte hålla munnen på dig. Du borde ha så mycket stryk, att du hvarken kunde sitta eller ligga! Nå, ha vi ännu skäl att misstänka dem eller inte? — frågade Birger. — Hvarför skulle de vara så uppretade mot kypargossen, om de inte fruktade att han förrådt dem? Men Sonderlings förklaring lät så naturlig, och hvad ha vi på det hela att anklaga honom för? Han ville låna pengar af mig den der olycksaliga rummelmorgonen, och jag gaf mitt samtycke; men hvad säger 0s8, att han inte ämnat återbetala sitt lån? — frågade Bruno. Hans sätt att låna — svarade Birger. Och hans förräderi mot Birger i dörren till trappan — fortfor Erik. Nej, jag är rädd för att vår första studentbekantskap inte var den allrabästa — tillade Claes. Ja, ja, Sonderliug och Maurån äro ett nar typer som tåla att studera — menade Bruno. Bara inte på för nära håll, min kära Bruno. HOch Birger tog med dessa ord sin vän under armen och drog honom ned på den skinnklädda soffan, i Samtalet vred sig ånyo till och kring den undersköna fickan.