Dagens Nyheter – 19 maj 1869, sida 1

skyldiga min bror någon redovisning, isynnerhet då det gäller handlingar om hvilka finkänsligt folk vanligtvis inte talar; — men efter du lider af den der barnsjukdomen — nyfikenheten, så ska jag säga dig att utanför källarporten här stodo ett par frysande tiggarungar, och jag uppmuntrar sådana hellre med mat än med slantar. Vi gåfvo barnen vårt paket, men huru de sedan använde gåfvan, derom torde du kanske få bättre upplysning af en grupp skojande studentvalpar, som stod ett stycke från oss, än af dem du så djerft behagar misstänka. Och efter en ny snytning steg Sonderling med en min af sårad värdighet upp från sin tömda toddy, satte trotsigt på sig hatten och gick arm i arm med Mauråp tätt förbi den tillintetgjorde Bruno, som tycktes ha skjutit bort all sin ammunition. I yttre rummet stannade de båda förolämpade ett ögonblick framför Birger, Erik och Claes. Ah, här ha vi nästan hela kotteriet, hela samlingen af våra otacksamma vänner. Bror Sigurdsson, det är ett gammalt ordspråk som säger, att två svenskar inte kunna bli verkliga Vänner, förrän de en gång grälat eller slagits riktigt grundligt. Du och jag ä visst på väg att bli ett par sådana vänner eller hur? Sonderling sträckte till hälften fram sin hand AFFÄLLINGARNEB, af JOH. JOLIN . 44.