Dagens Nyheter – 18 maj 1869, sida 4

förr innehafvare afilotelde Yrancior Besökes mycket af Svenskaroch Danskar. Rekommenderar sitt fullständigt nymöblerade hotell. under försäkran om billiga prisen, SBerlingske Tidende hålles. Va FRA. MAR Fr 2 Westfalen. Enligt berättelser i olika tidningar har ett icke obetydligt antal arbetare och tjenstfolk från Sverige tagit tjenst i Mecklenburg, och der genom sin arbetsamhet och redlighet mycket snart gjort sig omtyckt. Tyvärr skall dessa arbetares behandling hafva lemnat mycket öfrigt att önska, ett ondt, som i Mecklenburg blott alltför ofta förekommer och som på intet sätt torde vara egnadt att uppmuntra den svenska arbetsklassen att offra sina krafter i Tyskland, om det icke vore ant, att dylika missförhållanden icke Tysklands öfriga stater, och att redan länge den önskan från alla håltgifvitsig tillkänna, att de arbetande klassernas omständigheter äfven i Mecklenburg rätt snart måtte omgestaltas till nägot bättre. ör ögonblicket skola äfven förhållandena inom den Svenska jernindustrien icke vara synnerligen fördelaktiga och arbetslönerna i följd deraf ganska nedtryckta. Det torde derför vara på tiden att göra do svenska jernarbetarno uppmärksamma på de båda industririka preussiska provinserna Rheinland och Westfalen, i hvilka för närvarande i synnerhet jernindustrien befinner sig i sådan blomstring att produktionen icke mera på långt när fyller behofvet, nya jernbruk oupphörligt uppstå och nästan alla gamla bruk måste företaga icke obetydliga anläggningar i och för utvidgning. Bland andra kunna nämnas, herrar Gust. Arndt C:o i Dortmund, utvidgning till 130 från 380 pyddelugnar. Kissing Schmöle i Schwerso från 5 till 4å puddelugnar, Frunke och Elbers i Haen från 36 till 42 puddelugnar, Jacobi, Haniel v Huyssen i Oberhausen från 75 till 100 puddelugnar; likaså utföras utvidgningsarbeten af herrar Peter Harkort Son i Wetter, Reinhard i Disseldorf, Falkenroth, Kocher C:o hyttan i Hattingen, Stenhauseroch flere andra. Arbetet vid r att börjas, och då skall den redan nu bristen på arbetskrafter framträda i nnu större skala. Orsaken härtill är på intet sätt att söka deri, att proportionsvis få inhemska srbetare egna sig it jernindustrien, — ty detta arbete a lönande, utan de förhanden va: rande krafterna äro faktiskt otillräckliga. Puddelmästarne förtjena t, ex. i medeltal 46 thaler (120 rdr 50 öre) och arbetare af andra graden 24 tbaler (62 rdr 90 öre) i månaden, under det att en ensam person i medeltal endast betalar 11 thaler (28 rdr 80 öre) för kost och bostad, hvadan det för ordentliga arbetare, hvilka föra ett regelbundet lefnadssätt, ingalunda torde blifva svårt att lägga af icke obeydligt af sin förtjenst, något som också, att döma af hvad man hör, skall vara sannt, synnerligen med svenska arbetare. Man kan således icke annat än tillråda jernarbetarne i Sverige att vända sig till ofvannämnde reussiska provinser; de skola der alltid finna arete och rikliga förtjenster.