Dagens Nyheter – 18 maj 1869, sida 3

jehand heter Hvarjehanda nyheter. En björnhistoria. Polisdomstolarne i London hafva ej blott kräckliga, utan ock ganska löjliga mål satt afdöma. För någon tid sedan voro två franske björnimpressarier instämde, derför att de med förevisandet af sina begge dansande artister hade stört trafiken på öppen gata och skrimt passerande fruntimmer och barn. Oknnnige i engelskan, begagnade de sitt hemlands språk, förtydligadt af lifliga å att bevisa sin oskuld, och di tolen gh fria från straff med vilkor, att de genast skulle draga till sitt land igen. Men Lond ar många polisdistrikter och fransmännen tänkte: bättre lycka i annat distrikt. De blefvo ånyo anammade af polisen och hoppades väl att ännu en gång få slippa med löfte att lemna England; men tidningspressen, denna förargliga kontrollerande argus, har sina ögon riktade ej blott på ministrar, utan ock på bj visare, och då domaren genom pr n lärde känna de anklagades förra ouppfylda löften, dömdes de nu till böter och export. Böterna kunde ej betalas, utan skulle afsittas; men hvar skulle under tiden björnarne förvaras oeh hvem skulle sörja tör de intressanta djurens anständiga underhåll? Man fverlade och kom slutligen på den kloka tanken att sända dem till Zoological Garden. Men huru få dem dit? Vänliga och lydiga mot sina Simpressarier gnisslade de fruktansvirdt tänderna åt hvarje annan. Man måste således hyra en nibous och hemta impressarierna från fängelset att gifva björnarne angenämt och förtroendeingifvande resesällskap. Enär polistjenstemännen icke vågade att sitta sida om sida med, ler vis-å-vis nallarne, ställdes omnibusens inre till h fransmännens uteslutaude förfogande konstaplarne åtnöjde sig med de anre platserna på kuskbocken. När sålunda allt var väl anordnadt, satte sig omnibusen i gång och kom riktigt fram till Zoological Garden, men till polismännens öfverraskning — utan björnar och utan fransmän. Det tvåoch fyrfotade herrskapet inne i vagnen hade under vägen eschapperat -och sedan har man ej hört af dem. Förmodligen hade England blifvit dem för tråkigt och de befinna sig väl nu åter i la belle France, der nallarne, såsom ofarliga ir den kejserliga dynastiens bestånd, torde åtnjuta större frihet in i England, der man fäster ör mycket afseende vid vanliga trafikerandes beqvimlighet. Fru X. Jag måste tillstå att jag tr förälskad min man. Fru Y. Jag är det, gunås, också jag.