Dagens Nyheter – 18 maj 1869, sida 2

nan tacka er för sin supg, men be genom mig att få återsända herrarne servisen. Och ironiskt bugande sig lemnade Bruno till Sonderling det nyss omnämnda pappersomslaget. Sonderling fattade det, betraktade det på alla sidor och svarade: Servisen? och Eremiten? och Herdinnan? Min unge bror behagar uttrycka sig på mesopotamiska, ett språk för hvilket vi inte ha någon lärostol här i Upsala. Bruno blef litet förbluftad. Voro inte mina herrar bröder på spektaklet i afton? — fortsatte han. An sen? Sutto inte herrarne bakom på första raden, åtminstone ett par akter? An sen? Öfvervoro inte herrarne den celebra smörgåskastningsscenen. Jo, och vi gingo straxt derpå, intagna af vämjelse såväl för komedianterna som för det sätt, hvarpå man skötte kritiken. Birger, Erik och Claes, som sutto så att de ej sågo och ej sägos af Sonderling och Maurtn, vexlade sinsemellan blickar af förvåniag. Det var således inte från herrarne den der välvillige projektilen kowm. ämnad att rädda den enslige eremiten och hans skyddsling från hungersdöden? — fortfor Bruno med samma inqvisitoriska och ironiska ton.