Dagens Nyheter – 18 maj 1869, sida 1

— MYR AAA —— en anhållan att detta hu3 måtte i maiestätets nåd och ynnest fortfarande få vara inzeslutet: Den andra statsmakten — konungadömet —, begär aldrig något dylikt, icke ens när den äskar anslag åt sina medlemmar. Andra kammarens talman yttrade sig till konusgen med mera modererad sliskighet, börjandedock med en fögalämplig underdånighet och slatande med en supplikant-fras, snarlik den som grefve Lagerbjelko nysa förat hade användt. Biskop Sundbergs tal till konungen: Den underdåniga afskedshelsning, som nu frambäres, har för ledamöterna af riksdagens andra kammare en mer än vanligt djup betydelse. Vi hafva nemligen, så vida ej oförutsedda gmstindigheter inträffa, fullgjort vårt uppdrag och gå att återlemna detsamma till dem, af hvilka det blifvit oss anförtrodt. Huru arbetet är uträttadt skola i frimsta rammet de bedöma; meh ännu säkrare skall likväl domen fällas af den framtid, på hvars tunga oveld sitter. Ingen blandoss är nog förmiiten att tro sig hafva i alla afseenden uppfyllt sin pligt. Hvarje redlig medborgare hyser vida mindre anspråk och ir nöjd med samvetets vittnesbörd, att han handlat efter bästa förstånd och ej haft annat mål för ögonen iän fäderneslandets välfärd. De trenne år, under hvilka den afgående kammaren deltagit i lagstiftningen och beskattningsrättens utöfning, hafva onekligen varit synnerligt brydsamma. Landets svåra ekonomiska stillving har icke blott förhindrat ett önskvärdt afhjelpande af alla statsbehof, utan tillika hos folket sjelft framkallat en oro och en nedstämdhet, som icke kunnat undgå att inverka äfven på dess ombud. Det är under sådana förhållanden en grannlaga konst att hvarken blunda för stundens förlägenheter eller låta sig af dem förledas till okloka och af misströstan ingifna åtgärder. Visst är, att Sveriges folk i långt värre tider företett verldsbekanta prof på hvad undergifvenhet och förtröstan förmå att åstadkomma. Och samma starke ande lefver än, trots alla försök att döda honom. Måtte emellertid pröfningens dagar ej förlängas, utan jorden gifva god äring och näringarna återigen uppblomstra. En ny kammare skall då med nytt mod och måhända bittre framgång fortsätta sin företriädares verk, men aldrig skall den varmare in den, som nu lemnar sin plats, nedkalla Guds välsignelse öfver konung, konungahus och fiidernesland. Denna kammareg ledamöter tro och hoppas, att de lfven i sina hembygder få vara i E. K. M:ts nådiga ynuest och bevågenhet inneslutne,,. Talet låter i det hela ganska bra, och mot formen är isgenting att anmärka. Anau mindre mot sättet, hvarpå det framfördes. Biskop Sundberg har mer än vanligt lyckliga utförsgåfvor och eröfrar alltid med dem sing åhörares sympati; Men inpenaneral tarot var flackt som en predikan. Otydlig är meningen af den admonition som gafs åt svenska folket att gifva sig bättre till tåls med tidens vedermödor. Afsågs att predika undrgifvenhet för Guds rådslag, så hörde yttrandet icke till rikssalen. Menades åter att gifva ett beröm åt svenska folket för att det med undergifvenhet funnit siz i ett sådant elände, som t. ex. under Carl XII:s olyckliga regering, så var det berömmet otörtjent; det var alldeles ingen förtjonst hos folket att finna sig derl, men väl skulle det ha ländt landet till fromma om folket gjort ända på ett sådant tillstånd genom att resa sig och afsätta den galns konungen. Hr biskopen försäkrade mot slutet af sitt tal att en ny kammare aldrig skall varmare än den som nu lemnade sin plats nedkalla Guds välsignelse öfver koaung och konungahus. — Utan att det ringaste ifrågasätta, att ju icke de fleste af kammarens ledamöter äro rojalister, tillåta vi o3s att betvifla, att flere än möjligen några mycket få någonsin tänka på att särskilt bedja för konungahuset. Det kan vara tid på att upphöra med sådana officiella osanningar. — —