Dagens Nyheter – 15 maj 1869, sida 2

Te Ive HUMGVUIST. Sällskapslifvet i våra dagar. Sedan några månader utkommer nästan periodiskt i bokhandeln ett häfte med titeln: Litet af Hvarje. Dessa häften ianehålla strödda uppsatser i allehanda nyttiga ämner. En något konservativ, en någon smula pietistisk anda genomgår somliga uppsatser; der höjes en och annan saknadssuck efter det flydda adelsväldet; men der läsas ock många vackra och sanna ord om olater i det sociala lifvet, som uppkommit och fortlefva till skada för det närvarande och kommande slägtet. Vi anföra till prof ur det nyss utkomna april-häftet: Om vi uppträda till dansens försvar, vilja vi ock erkänna, att lika litet som vi, enligt vår öfvertygelse, kunna gå in på den åsigten, att dansen i och för sig är syndig, onaturlig eller skadlig för barn och ungdom, lika väl fatta vi att allvarligt sionade menniskor utdöma balerna; och det derför, att det skick och den hållning, som numera är rådande inom sådana samqväm, ur mer än en synpunkt kunna anses såsom demoraliserande och undergräfvande dena goda ton och det finare umgängessätt, utan hvilka hvarje societetinöje småningom måste urarta till en publik förlustelse. En fransos sade till oss för flere år sedan: Je ne vais plus dans le monde, depuis que le bon genre est celui d adopter le mauvais genre; vi ansågo 033 då kunna försäkra honom att detta endast var fallet i Paris, men, då vi beklaga oss öfver modets inflytande äfven i detia hänseende, hoppas vi att det allmänna omdömet, som ganska ofta, öfverensstämmande med vårt, högljadt ogllande utialat sig, måtte få ett öfvervägande inflytande på denna genre, som nu äfven fått alltför stort insteg hos oss. Orsakerna till den ofördelaktiga förändring i ton och takt, som råder inom societeten, äro flere än vi skulle kunna utleta. Den första söka vi dock i uppfostran och det sjelfsvåld, som ur hemmets kretsar meaoföres i verlden. Med fenna sammanhängande är de ungas alltför tidiga deltagande i nöjen, åt hvilka de hängifva sig ntan ledning eller möjlighet till något slags tillsyn af mödrar, åt hvilka det knappast förbehålles platser, från hvilka de tålmodigt kunra afvakta slutet på den vilda kalabalik, som behåller namn af dans, och under hvilken de ofta äfventyra lifvet, när folkmängden är den enda värmeapparat, som blifvit påräknad för att motarbeta sexton eller tjugo graders kyla, som inströmmar från uttagna fönster och öppna dörrar. Dertill kommer oa utsträckning af bjudningar ända till dess man får ihop en ordentlig folksamling, så att en hvar med möda tränger sig in i en salong, ej med ringaste tanke på att vara så höflig och förekommande mot sina grannar som möjligt, utan med spekulation på att till hvilket pris som hel:t sätta sin person och sin toalett i säkerhet för andra menniskors lika litet älskvärda bemödanden att arbeta sig fram. De unga damerna lära egenart att taga sitt parti och vänja sig vid den tanken, att då de kommit halfklädda till balen vore det en olycka om de ej kommo afklädda derifrån. En annan orsak till bristande sällskapston måste sökas i dett öfverhandtagande kfubboch kaffehaslifvet, som helt och hållet vänder herrarnes smak och vanor från hemmets och salongens bildande umgänge med både äldre och yngre fruntimmer; flertalet af unga herrar har ingen annan öfning i konversation, än den som bestås genom utbyte af några enstaka ord under en francaise eller emellan ett par valshvarf, och deras högsta begrepp om artighet inskränker sig till att anse sig pligtiga att infinna sig på en bal, om de blifvit bjudna, likväl ofta utan att ens göra skäl för sig som dansörer. Hvad som dernäst och hufvudsakligast försvårat vilkorea för ett angenämt och vexlande umgänge är den öfverdrift i lyx, med stagrade anspråk på ytliga njutningar, som gripit omkring sig och vexer inom alla klasser, utan att den från de kretsar, hvilka med sjelfständig hållning och värdig enkelhet borde kunna utmärka sig såsom do mest bildade, mötes med den enda afledare som intellektuel öfverlägsenhet, takt och exempel kunde uppresa mot den stigande och grumliga sjelfsvåldsflod, som hotar att fördränka all god ton och alla civilicerade fasozer menniskor emellan.