. IHvaxjeheanda nyheter. Mvilken är den rätta? För tjuga år sedan hette en fjerdedel af hefvadstadens fruntimmer Charlotta; runera bäres det vackra namnet blott afen tiopdedel. Jillzäckligt i ala fall att göra blomstertandlaroe rika på Cariottadagen, dea 12 maj: Bland dem som då måste iika blomsterhandel såg man en vacker ung man. Han kom in till en af våra förnämsta blomsterhanälare. Han vide hafva blott en enda blomma, men den skönaste; hans Cherlotta var det: ekönsta värdt. För öfrigt var det en dame af qvalitet. Och om ni seit den ros han erhöll för 6 rdr skulle ni ha blifvit förtjust i den... och i den liberale unge mannen med. Fråa blomnsterhandeln skickade man efter ett stadsbud... ett snyggt stedsbud... det aldrasnygzaste stadsbud som fanns, ville den unge herra ba. Han skulle se ut som en betjent, som en kammertjenare, som en kammarjunkare nästan. Nå, en sådan fågel Pronix fanns icke bland stadsbuden, men man tog det bästa som stod att erhålla, och han kom ia i boden. — Hör, min vän, sade den ungo herrr, äu skall gå med den här rozen till buset n:o 00 vid Diottnicggatan och fråga efter fröken Charlotte S. och lemna den här törnrosen för henves räkning. — Jaha, straxt, herre! — Men du skall akta don mycket väl. — Jaha, det skall jag visst. a — Och var mycket rädd om papperet kring on! — Ja, gubevars, jag skall vara så aktsam om det så... jag är nog van att bära sådant här jag, för man tar alltid mej till tocket. — Här har du adressen uppskrifven för säkerhetz3 skull, så att du inte glömmer den, för jag är mycket angelägen att blomman kommer riktigt fram till fröken S.... mycket angeligon. — Kommer aldrig i fråga. — Nå, här bar du betaldt, gå nu i Guds namn. Stads:budet börjar aflägsva sig. — Vänta litet, ropar herrn... här har du mitt kort också. Lemna det med... hvad skulla det aunars tjena till att skicka blomman! — Ja, det tycker jag med, säger stadsbudet. Och så aflägsnar stadsbudet sig med blomman i sin ömma vård för att uträtta det engelägna och angenäma ärendet till fröken 8. Men när det gått tjugu steg ropar herrn efter det: — Stadsbud! Stadsbudet hör icke. — Stadsbud! Stadsbud! hej! stanna, hör du! ropas med alltmera höjd röst. Och stadsbudet hör, och stannar, och vänder om på en vink. Den är då alldeles förbannadt vacker, den här rosen. Tycker du inte det! säger herrn. — Jo, säger stad:budet, det är den visst... och det skall n0g fröken 8, tycka också, tillägger han med en blinkniog. — Fröken S.! Nej vet du, jag bryr mig inte om att skicka den till fröken 8. Gif hit adrosson.