Dagens Nyheter – 14 maj 1869, sida 1

inte hunnit hit öfver hafvet. Man rår inte för att man är lite före sin tid. Och Erik Iallin speglade sin lilla ännu nästan barnsliga figur i en gammalmodig spegel med förgyld ram, som madam Löving ville ha öfver soffan, men som Erik, till gummans förskräckelse, dagligen flyttade och fästade i en spik midt på kakelugnen, der den skulle göra tjenst som trymå. Det gläder mig att du ännu är ett barn — svarade Birger, betraktande honom leende — Men det skulle göra mig ondt, om du blef en — En? — afbröt Erik. En ficka, menar jag? jag trodde du kunde fylla i min mening sjelf. En flicka? — återtog Erik och drog sin nya bonjour tätare åt lifvet — en flicka? Ilvad menar du med det? Jo, det täcka, fast orättvist kallade det svaga könet tillhör det, att så der pyssla med sin toalett. Qvinnans ena uppgift är att älska och gagna, hennes andra att tjusa och behaga. Men du måste väl medge, att den är en narr, som vill sätta sig upp emot modet — deklamerade Erik och vek tillbaka slagen på sin väst, så att skjortvecken syntes litet mer. Och den är både narr och slaf, som låter kedja sig vid dess triumfvagn. — svasade Birger, som bläddrade i sin Cicero. AFFÄLLINGARNE, af JOH. JOLIN 41.