Dagens Nyheter – 13 maj 1869, sida 2

tesgå utskottet i detta afseende, utan yrkade afslag å dess framställning. Hr Ahlgren framhöll särskildt nuvarande tidpnnkts lämplighet för ordnande af denra fråga, då nemligen det bästa förhållande råder mellan statsmakterna, och det ligger i sakens natur, att konungens rätt att ensamt lagstifta i ekonomiska frågor måste i följd af det nya statsskicket upphöra. Emellertid trodde sig tal. ha skäl för det antagandet, att regeringen vore betänkt på att till riksdagen aflåta en proposition i gamma syfte, som den nu behandlade motionens, och redan derför vore det icke i sin ordning att kammaren afsloge motionen, emedan detta lätt skulle kunna upptagas som likgiltighet för den vigtiga frågan, utan borde betänkandet återremitteras. I hr Ahlgrens yttrande instämde hr 4. W. Nilson. Hr Siljeström, ledamot af konstitutionsutskottet, upptog till besvarande de anmärkningar, som blifvit gjorda, och fästade kammarens uppmärksamhet på den utredning af frågan, som betänkandet innehöll, och i hvilken utskottet yttrat sig i öfverenstämmelse med motionen, men derjemte angilvit de skäl, på grund af hvilka utskottet ej ansett sig böra tillstyrka bifall till motiozen. Utskottet hade velat vara starkt i sak, men lent i sättet, deri följande Sultanens exempel, som låter begagna silkessnöret vid exekutionen af dödsdomar, i stället för repet. Andra kammaren skuile måhända vilja föredraga repet, isynnerhet som bland dess ledadamöter funnos sådana, som flera gånger visat sig hågade att tillämpa strypsystemet, men tal. var ense med utskottet, att silkessnöret är ett lenare medel, hvilket åstadkommer samma resnoltat, som det gröfsta rep. Derigenom att kamrarne godkänna de i motionerna uttalade åsigterna, vinna dessa ett moraliskt stöd, som regeringen säker.igen icke skall lemna obemärkt. Hr Gripenstedt ansåg frågan om den ekonomiska lagstiftningen vara af så stor genomgripande vigt, att man icke enas bör afgifva en opinionsyttring om dess lösning, förrän man fullständigt undersökt alla dithörande och deraf beroende förhållanden och således blifvit i tillfälle att om frågan bilda sig ett sjelf:tändigt och på verkliga fakta grundadt omdöme. En förändring i den nu föreslagna syftningen kommer utan tvifvel förr eller senare att ske, men den kan aldrig bli tillfredsställande utan att den bricgas till ständ i sammanhang med en annan reform, nemligen med delnipgen statsmakterna emellan äfven af lagstiftningen för riksbanken. Dessa reformer fordra ömsesidga eftergifter och skola nog på den vägen bringas i fullbordan till det allmännas gagn. Såsom vi i går nämnde, bifölls betänkandet af kammaren utan votering. Ändringar i konkurslagen. Andra kammaren beslöt i går, utan någon anmärkningsvärd diskussion, i likhet med hvad första kammaren förut beslutit, att antaga lagutskottets föreslagna förändringar af vissa bestämmelser i nu gällande konkurslag, föranledda af hrr Hiertas och Isbergs motioner i ämnet samt diskussionen härom, då förra betänkandet återremitterades. Vi anteckna här de vigtigaste bestämmelserna i det ru af riksdagen godkända förslaget, återkommande till detsamma, då det blifver som lag förklaradt. I afseende på ackord är beslutadt: Ackord må ej, ändå att det ej bestridt är, af: Rättet fastställas: då beslutet icke i laga Ordning tillkömmit; då gäldenär blifvit dömd för bedrägligt förbållande mot sina borgenärer eller medan han under tilltal derför står; då anledning är, att gäldenär hemligen gynnat någon borgenär vid ackordet, eller annat svek dervid egt rum; då ackordet ej gifver lika rätt och minst 25 för hundrade af fordringsbeloppet åt alla de borgenärer, som det angår och som ej uttryckligen förklarat sig ty förutan med ackordet nöjde; då det uppenbarligen länder till skada för borgeniärerna. 90 har erhållit följande lydelse: Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom, eller inteckning i gäldenärens fasta gods, njute, der han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt till betalning ur annan konkursboets egendom än panten eller den intecknade fastigheten. Sådan borgenär vare ock pligtig, der det äskas, att, innan han betalning ur panten eller fastigheten njuta må, sin fordran med den i 82 S föreskrifna borgenärsed fästa. Underlåter han att efter föreläggande i den ordning, 6 S stadgar, till Rätten eller domaren ingifva bevis att han föreskrifven ed aflagt; då må egendomen, såsom annan konkursboets tillhörighet, af gode minnen eller sysslomännen omhindertagas, och utdelning derutur ske till andra borgenärer, som sina fordrin