Dagens Nyheter – 13 maj 1869, sida 1

gångua till ända, och Birger nödgades skiljas från alla sina kära. Birger gick ånyo upp i studentexamen, men alla examinatorerna saluterade honom med ett leende och en handtryckning, i det de vänligt frågade: Herr Sigurdsson vill väl inte ha något högre betyg? Fem laudatur och två cum laude är ju inte så illa. Adjunkten X. såg serdeles generad och olycklig ut, då han under sin kollegas skratt och tassel pro forma gjorde Birger ett par tre frågor, och hvilka genast lönades med ännu ett laudatur. Herr Sigvallsson har hållit sitt ord som en karl — hviskade teologen — Men det satans sqvallret har fått tag i historien likafullt. Jag råkade sjelf en qväll att i distraktion omtala det fatala missödet. Och Birger var åter i sin lilla studerkammare, en trogen portvakt för sin skyddsling Erik Hallin, hvilken i sin hamburgska kostym hade ett visst tycke af en elegant handelsexpedit. Kära, lilla Birger — utbrast Erik med en viss ton af öfverlägsenhet — inte går det der an; du är alldeles för gammalmodig i hela din kostym. Det ä visserligen sannt, att allting klär en skönhet — som ordspråket säger, och allting klär en ståtlig, manlig figur, men, men — min kära gosse, så här blir modet i vinter i Stockholm. Jag säger, ölr, ty ännu har det