Dagens Nyheter – 13 maj 1869, sida 1

SNRA — Ve Åtskilliga folkekoleiospektörer i riket ha ådragit sig befogade anmärkningar i en motion, som riksdagsmannen Avders Nilsson från Malmöhus län väckt den 17 april i en så lydande skrift: Att en inspektion öfver folkskolan är behöflig erkiännes allmänt, men lika allmänt anmärkes det, att den icke är ordnad såsom den borde vara. Antalet af inspektörerne har mer än fördubblats, och ändock anses inspektionen icke motsvara sitt ändamål. Uppdragen lemnas nästan uteslutande åt prester eller lärare vid elementarläroverken, hvilka af andra embetsoch tjensteåligganden äro hindrade att egna så mycken tid och omsorg åt inspektionen, som denna befattning kräfver. Inspektörernes verksamhet följes icke med behörig uppmärksamhet, hvilket bevisas derigenom, att till exempel en inspektör, med 500 rdr i arfvode, under året 1867 endast användt 11 dagar på inspektionsresor; en annan med 600 rdr 19 dagar; åter en annan med lika arfvode 31 dagar o. 8. v. Om det anslag, som nu utgår:till folkskoleinspektionen, fördelades på länen i förhållande till folkskolornas antal:och med afseende på de drygare resekostnader, som uppkomma i de glesare hefolkade provinserna, och det öfverlemnades till landstingen att utse inspektörer, så skulle detta utan tvifvel blirva till stort gagn för folkbildningen och inom länen uppväcka ett intresse för och ett understöd åt inspektionen, som nu saknas. Med anledning häraf tillåter jag mig vördsamt töreslå, att riksdagen ville i underdånig skrifvelse till k. m:t anhålla, det k. m:t täcktes, efter närmare utredning af frågan, till nästa riksdag göra framställning om inspektionens ordnande och det nu härför bestämda anslagets fördelning på sätt jag förut vågat antyda. Andra kammaren remitterade denna motion till sitt tillfälliga utskott n:o 1, och man hoppades fråa detta utskott en grundlig utredning. en Men utskottet har icke hunnit egna den vigtiga frågan den omsorgsfulla behandliog, ej heller haft tid att verkställa den noggranna utredning, som ämnet kräfver. Utskottet yttrar: då utskottet såväl af motionärens motivering som af den inom utskottet förda öfverläggning funnit, att de orsaker, som föranledt motionen, mera varit att söka i en på ett och annat ställe förefannen möjligen tillfällig brist på lämplig person och deraf föranledt misstag vid utnämningen, eller i iakttagelsen af ett svalare nit hos en eller annan mutnimnd, hvilka förhållanden måhända redan blifvit af vederbörande iakttagna och rittade, än i de för dennå institution gällande stadgar; då derjemte en så ny grundsats som den, att landsting skulle få sig tillerkänd rättigheten . att till utöfvande af den hela samhället tillhörande uppsigten öfver folkskolorna utnämna tjenstemän, hvilka tingen icke sjelfva aflöna, måhända icke borde antägas utan en grundligare pröfning än utskottet och riksdagen under den korta återstående arbetstiden kan medhinna; då slutligen de af motionären såsom motiver för sin framställning anmärkta missförhållanden mera synas lämpa sig till anmärkningsanledningar för den af riksdagen valda statsrevisionen, än såsom anledning till begäran om förändring i en ännu icke måhända till önsklig fullkomning utvecklad institution; så får utskottet vördsamt hemställa, att riksdagen, med erkännande, att de framställda förhållandena synas förtjenta af vederbörandes uppmärksamhet, likväl med anledning af frågans outredda skick ej till följd af hr Anders Nilssons motion ville besluta någon åtgärd. Det är beklagligt att utskottet icke i slutet af förra månaden fann tid att göra ifrån sig saken bättre, och att det icke förordat motionärens förslag att öfverlåta folkskoleinspektörernas utnämnande åt landstingen, hvaraf man kunnat hoppas att följden skalle blifvit, att det kyrkliga inflytandet öfver folkskolan något minskats. Andra kammaren fann sig i går, i riksdagens eifte timma, icke kunna göra annat än bifalla utskottets betänkande. Hvad hade dock hindrat att återremittera det, med instäm