Dagens Nyheter – 12 maj 1869, sida 3

a OL ET 0 VS AVEBEFEFERENST a då prelaten, för att besegra baronens motstånd, yttrade: — Men, min bliste bqron, ni måste gå förut, ni är äldre, än jag. — Åh, i sådant fall, svarade Rothschild, går jag före er . . . . liksom Gamla testamentet går före det Nya. Herrn i huset. En äkta man kröp af fruktan. för sin vredgade hustru under bordet. — Vill du genast komma fram, din slyngel! utropade hon, utom sig af harm. — Nej, svarade han trotsigt; vi skola ge, hvem som är herre i huset, du eller jag! . — Bästa Carl, sade en vacker flicka till sin kusin, löjtnanten, jag har i dag sett ditt porträtt hos porträttmålaren , Det var så förvillande likt, att jag i min förtjusning kysste det. — Och porträttet besvarade kyssen? -Ah, tycker du det! — Då var det ej likt; ty så skulle jag ha gjort. Ovanlig utväg af em domare för att upptäcka en mördare. En bandlande i Lucca uti Italien hade bosatt sig i-England -och der under flera år drifvit icke obetydliga affärer. Nöjd medi! hvad han-förvärfvat, beslöt han ätervända till sitt fädernesland och skref till Lucca, att man skulle -byfa henom ett hus, i hvilket han om sex månader skulle inträffa för att der tillbringa sina återstående dagar. Ej långt derefter reste han från England, åtföljd af en fransysk betjönt, och medtog sin förmögenhet i vexlar och värdepapper. Han reser igenomRouen och tager vägen till Paris. På ett berg nära Argentevil uppkommer en häftig storm; betjenten begagnar sig af ett ögonblick då ingen synes på vägen för att mörda och bestjäla sin husbonde samt kastar hans sårade, döende kropp sed bland vin rankorna. En blind, beledsaggå af en hund, går förbi; bör den klagande rösten och frågar hvad det är. Betjenten svarar att det är en resande; som aflägsnat: sig från vägen för ett tillfälligt illamående; den blinde frågar ej vidare derefter, utan fortsätter sin.gäg. Betjebten reser till Paris med sin husböndes papper, gifver sig ut-för att vara husbonden sjelf och förs vandlar papperen i kontanter, Luccanesarens slägtingar, oroliga öfver att ej få några underrättelser om honom, afsända en pålitlig man för att inbemta upplysningar. Den utskickade kommer till London och får veta att den saknade-rest derifrån till Rouen; der säger man honom att mannen reit till Paris. Efter många fåfänga efterspaningar anmäler han förhållandet hos brottmålsdomaren i Rouen. Denne får snart veta att en trämmande nyligen etablerat sig som köpman i Ronen, och att denne främmande varit synlig tillsammans med den saknade italienaren. För att få anledning att arrestera och för rätta draga den för mord misstänkte, lät domaren skrifva en vexel och derå falsk accept; på denia vexel lagsökte han den misstänkte, och då denne ej kunde betala lät han bysätta honom. Mannen kuada ej dölja sia oro och frågade meå bekymmer, om skuldsedeln vore enda orsaken till hans arrestering. — Domaren låter föra arrestanten till sig, tilltalar honom med vänlighet i enrum, säger att skuldsedeln var falsk och fabricerad för att få avledning att häkta honom, emedan man visste, att han var den som mördat köpmannen ifrån Lucca; dock, emedan den mördade var utländning, kunde brottet forsonas med penningar. Fången, som ej var beredd på detta tilltal, svarade att efter det blott var fråga om penningar, så ville han tillstå sitt brott och Betala. Domaren tillkallade genast en notarie och uppmanade den häktade att upprepa sin bekänvelse till protokollet. -Arrestanten påstår att allt är osanning. Aterförd i fängelset rådplägar han med de andra arrestanterna Och klagar ho: högre rätt öfver den falska skuldsedeln, Öfverrätten tillkallar domaren, men släpper honom med blid i anseende till hans kända redighet.. Domaren i Rouen låter anställa undersökning omkriug vinberget vid Argentenil; der finner man en död kropp. Domaren låter anställa obduktion å den mördades lik, och under det man är sysselsatt dermed, kommer den förutnämnde blinde händelsevis till stället för att begära allmosor i värdshuset. Han berättar hvad han hört och försäkrar, att han skulle igerkönna målet på den som talat med horom på berget. Den blinde skaffas till Rouen. Han och arrestanten föras tillsamman, men få ej talå. Man trågar sedan arrestanton, om han hade-någöt jäf mot den blinde; han beklagar att mån brukar bara konster vid rättegången, och Tförmenar att det är mot lag, att en blind får vittna om hvad han sett. — Man låter 20olika personer tala med den blisde, han igenkänner ieke i någon af desse dan som talat: med honom på vinberget. Slutligen talår arrestanten till honom, åen-blinde igenkänner hans trål, män ög deötta tre gånger, och den blinde står fast dervid att det är densamme som talat med honom på vinberget.