— 811 — dande fru Aurora, och ändtligen fick madam Löving inhösta sitt efterlängtade beröm för det utmärkta kaffet. Sedan Birger, utan att uppskaka sin mor med några detaljer om det äfventyr han nyss genomlefvat, förklarat Erik Hallin vara i fullkomlig säkerhet, fanns ingenting vidare som störde den rena glädje, hvarmed den så länge åtskiljda Sigurdssonska familjen njöt af sammanvarons sötma, och en fröjdefullare frukost hade kanske aldrig intagits i madam Lövings lilla lusthus. Snart befann sig sällskapet på den sedvanliga lustvandringen genom universitetsstaden, och man hade den barnsligaste glädje under hela tiden med att bry gubben Ripa för hans ödmjukhet att tjenaremessigt vilja hålla sig bakom de andra. Än var det Signe, som lekfullt hoppade vid hans sida och stack sin arm under hans, och än var det Birger, som tog gudben om lifvet och hviskade honom sakta i örat: Tack kära, kära Ripa för hjelpen! Det var han, den der herrn, som förrådde oss alla i går, det var han, som hällde i mig bränvinsglaset. Sakelstyg! Hvarför fick jag inte riktigt ramla om den bofbanditen — svarade Ripa. Och än var det fru Aurora sjelf, som gick bredvid sin trofasta vän, upplysande om alla de märkvärdigheter de tillsammans åskådade. Men då suckade bara den gamle och såg