ooo VE tappade glasögon och räckte dem åt den närsynte. ; Sonderling närmade sig. dörrenmellan salongen och förstugan, mumlamde något mellan tänderna, hvilket lät som: kommer dag, kommer råd; kommer råd, kommer dåd, -— medan Birger försigtigt följde honom, för att efter hans utgång rigla dörren. Men den slagne kämpen rufvade.på hämnd och räknade inte så noga med ett hedersord, som hans ädle motståndare. Just som han stod i dörren och: Birger var i begrepp att igenlåsa den, gjorde: ham ett plötsligt anfall på den oförberedde, för att byta roll och plats och således få Birger ut och sig sjelf in. Man -svängde. om som i en polska, men. Brunos beskyddare släppte inte tag så lätt. De kämpande kastades båda mot trappans lätta barrigr; den gaf vika, och: under ett väldigt brakande tumlade stridsmännen först mot den motsatta väggen och sedan hela trätrappan utför. Städerskan, som just kom öfver gården med kaffebrickan, gaf till ett anskri: Herre: Gud fader! De ta lifvet af hvarandra! Hjelp! Hjelp! Hjelp! Efter en kamp, nästan på lif och död, satt förrädaren grensle öfver bröstet på vår hjelte. Se så du, skurk, nu är det jag, som är herre på täppan! tag nu hit mina pengar, slyngel, annars stryper jag dig. .s