Dagens Nyheter – 12 maj 1869, sida 1

angriparen var en högväxt och stark man som gifvit många af Upsala gesäller blodig panna; men å andra sidan egde Birger jemte en ovanlig kroppsstyrka ynglingens hela spänstighet och vighet. Begge trefvade till ömsesidigt försvar efter hvarandras strupar, och de ljud, som under striden hördes voro endast hesa stönanden och klingande af glassakerna på nattduksbordet. Det ä mycke bra — sladdrade Bruno, vänd åt väggen och med någon sorts dunkel aning om en brottning, likt den som stjernbröderna brukade under sina lekar. Men ändtligen fick Birger, halfqväfd, fotfäste mot en af sängfötterna, och hjelpt af en häftig ansats, lyckades han kasta sin motståndare mot emmastolen; hvars rullande fötter bedrägligt tvungo Sonderling att falla baklänges i det svällande skötet, men med en fart att både han och stolen tumlade öfver ända. Birger släppte inte sitt tag, utan lyckades i fallet hoppa grensle öfver bröstet på sin fiende, som låg der på rygg i emman med segrarens lösslitna halsduk i sin hand och utstönande de gräsligaste eder. Vill ni på ert hedersord — om ni vet hvad heder betyder — lofva att gå härifrån utan vidare strid och bråk, så ska jag släppa er lös? — frågade Birger, medan han satte sitt knä på Sonderlings ena handlofve och AFFÄLLINGARNE, Bf JOH. JOLIR 89.