Dagens Nyheter – 11 maj 1869, sida 1

Men att den sålunda upprättade statskyrkorepresentationen skulle erhålla ett veto, erhå!la en med statsmakten sidoordrad Och likaberättigad ställniog äfven i sådana saker, som åelke angå statskyrkan, derom har väl ingen drömt, förrän man velat finna en sådån åsigt för några dagar sedan uttalad af hr de Geer. Att statsmakten skulle ha afsagt sig sin rätt att ensam bestämma till statskyrkan dicke hörande medborgares ställning och rättigheter, är någonting så orimligt, så saknande hvarje stöd af lag, att det blott kan förvåna 034, om härutinnan någon meningsskiljaktigbet kan ega rum. Visst är, att det i fjor samlade kyrkomötet, som väl ej kan misstänkas för någon benägenhet att minska sin egen och statskyrkans makt, ej ansåg sig vara något annat, än en representation för statskyrkan, och ej tilltrodde sig någon rätt att lägga sig uti lagstiftningen rörande dissenters. Ty Tr O..B. Olssons motion om utvidgad religionsfrihet blef af vederbörande utskött afstyrkt, såsom icke hörande undsr mötets kompetens, och detta afstyrkande bifölls, utan att deremot böjde sig någon annan röst, än motionärens. Vi ha nog, och mer än nog, af statskyrkan. Att bemyndiga henne att äfven inblanda sig i statens borgerliga lagstiftningsåtgärder vidkommande personer, som icke tillhöra statskyrkan, och således låta det svenska samhället förvandlas till en kyrkostat, torde vara ett något äfventyrligt försök. Om regeringen snmmankallär ett uriima kyrkomöte, för att underställa detsamma den nu antagna dissenterlagen, så stiftar regeringen på egen hand grundlag för tillfället. Ett dylikt tilltag hoppas vi, att representationen, innan hon om några dagar åtskiljes, skall förstå att afvärja. Helst ville vi önska och tro, att justitiestatsministerns ord orätt uppfattats. En interpellation torde ock vara tillräcklig att skiogra dö uppkomna farhågorna. RESETESTER SE SRS OS BES EE