Dagens Nyheter – 11 maj 1869, sida 1

NNE Men nu kom madam Löving med den ännu puttrande kaffepannan, Ja, något har jag sett i min dar — utropade gumman vid åsynen af Birger — och spektakla kan då de här studenterna på alla sätt, men si detta var det värsta jag någonsin skådat, att göra sej så till och spela -pirum och dödssjuk, bara för att sedan göra: glädjen så mycket större. Nej, tro mig inte bättre än jag är, mor Löving! Men var nu snäll och gå och väck upp min unga: skydsling! Herr: Hallin har ju inte varit hemma i nått, vet ja — svarade gumman. Inte hemma? — frågade Birger förskräckt och steg upp med en fart, så att han höll på att stjelpa hela kaffebordet. Nej, bonom har-väl sjelfva ryssen tagit -— menade husvärdinnan, Söta mamma, den här dagen är då en rigtig olycksdag! Om några minuter är jag tillbaka, — men kan väl den .ha ro att äta ochdricka, som: nesligt förgätit sin pligt? Och innan någon kunde hejda honom; var Birger försvunaen utom porten. Ja, ska inte, det här kaffet skämmas iaför så mycket stockholmsnamnam, då det så här får hyppja af och på elden under ett parstimmar, då har jag orätt. — Och madåm-bGöving kastade en pröfvande blick öfver allt bakverket. . Men vill inte herrskapet ta till bästa