Dagens Nyheter – 11 maj 1869, sida 1

— 297 — Hur kunde han också tro sin m tåligt och stilla invänta honom Vid det dukade kaffebordet. Hon hade flera gånger varit uppe på Birgers rum och med förskräckelse funnit fogeln utfugen ur boet. Hvilket under hade gifvit Ripa kraft att bortföra den halfdöde, och hvar funnos nu de båda? Att den käre sonen var i Ripas vård, yar visserligen en tröst, men hvar söka vårdaren? Tusende orediga föreställningar om fältskärsstugor, sjukhus och dödsbäddar hade redan börjat sin rund i den arma modrens hjerna, då hon plötsligen af Sigae gjordes uppmärksam på Birger, vandrande hemåt arm i arm med allas gamla vän. . Och det var återigen sin Som, den öfverlyckliga modren såg, frisk och stark och ungdomlig; han hade endast lagt bort den något framåtlutande gången, han gick der rak och stolt och spände ut sitt breda bröst, för att ytterligare vidga det, ytterligare skaffa luft åt det beklämda hjertat. Hon ilade ned mot honom på trädgårdsgången, och de möttes under två små fruktträd i rikaste blomm, men så låga, att grenarne nästan bildade en krona kring bådas hufvuden. : Och de föllo i hvarandras armar. Och de sade intet på enlång,lång stund. Hur skulle de kunna tala, då de hade krampAFFÄLLINGARNE, af JOH. SOLIN 388.