Dagens Nyheter – 10 maj 1869, sida 3

var på den frågan: huru läng tid behöfs för att lära sig kortskrifning? Allt sedan det år 1867 blef allmännare kändt, att jag bildat ett kortskrifningssystem för svenska språket; men i synnerhet sedan det kommit till fleras vetskap, att jag ämnade utgifva ett, nu äfven från trycket utkommet, mindre arbete, innehållande de första reglorna för kortskrifning, har ofvanstående fråga Titet emellanåt gjorts mig af personer, som, inseende och erkännande nyttan af att ega färdighet i detta skrifsätt, likväl synts befara att för vinnande deraf skulle erfordras en alltför stor uppoffring af tid. Enär jag nu häraf Har skälig anledning antaga, att en mängd för mig obekanta personer äfven I landsorten önskar få samma fråga besvarad har Jag ansett mig böra på detta sätt fästa uppmärksamheten på att, alldenstund kortskrifning efter hvilken metod som helst, likasom all skrifning, i sjelfva verket är en handtverksmessig förrättning; så måste, såsom fallet är i hvarje annan sådan, det snabbare eller långsammare inhemtandet af de för densamma nödiga reglor äfvensom förmågan att vinna färdighet i dessas tillämpning till den grad bero af individuel fattningstörmåga. minne, handafårdighet, lust och tillfälle till flitig öfning m.m. d,, att det är och blir omöjligt att uppgifva någon bestämd eller ens ungefärlig dertil erforderlig tid). Men med full tillförsigt, att oj bogå ett misstag, vågar jag påstå, att hvilken som helst kan vinna all honom möjlig förmåga och färdighet att skrifva svenska lju riktigt efter min metod med kortskrifningstecken på många gånger kortare tid än han behöfver för att lära sig skrifva svenska ortografiskt riktigt, med vare sig latinska eller gammalsvonska (tyika) bokstäfver. EE G. TAUBE. ) Så har jag också funnit, att en person, efter 16 dagars förlopp och derunder tagen samman: lagdt fom timmars undervisning, kunnat skrifva felfritt, om än något långsamt, hvilket mången annan ej förmått efter dubbelt så lång tid. — — EA