Dagens Nyheter – 8 maj 1869, sida 2

tersta gränsen. af den bebyggda staden, just i Birgers smak, och från hans fönster hade man en vidsträckt utsigt öfver de stora slätterna. Madam Löving var knappast vaken; då fru Aurora med sina följeslagare klappade på porten --gumman hade försofvit sig --men snart stod hon nigande och ursäktande och inbjöd till det lilla lusthuset i trädgårdstäppan. Bordet derinne hade hon dukat på qvällen, och kaffet skulle vara i ordning om några minuter. Unga herr Sigurdsson snarkar så godt derinne och har läst igen om sig, kan jag tro, för att få vara ostörd, men hos herr Hallin är det tyst som i grafven. Ja, ja, den ena sofver tyst och den andra bullrar i sömnen. Menniskorna kan inte vara lika— Och madam Löving pysslade omkring fru Aurora och flickorna. Kan jag inte slippa in till min gosse? — frågade fru Aurora oroligt. Vasserra tre, hvad de går för sig. Jag har en annan nyckel, bara inte den unga herrns sitter qvar i låset innanför --och madam Löving kikade i nyckelhålet. Men inte få fruntimmerna stiga in förrän det blir städadt --fortfor gumman --En kan väl förstå hur det ser ut i ett studentrum på morgonqvistarne. Nej, var så goda och titta in i lusthuset, så ska jag gå in och väcka unga herro.