enthusiaster, redan förvandlade till — affällingar! Fjortonde kapitlet. En lusttur, I fru Auroras bostad hade mor och döttrar arbetat långt in på nätterna, för att få i ordning en stor broderad förmaksmattta, som var beställd af en grefvinna till lysningspresent åt en hoffröken. Den var nu färdig, komplimenterad och betald, men det som var ännu bättre — rikeligen betald, och för öfverskottet skulle de fitiga sömmerskorna göra sig en riktigt glad dag, en dag, som skulle fulleligen ersätta allt nattvak och alla öfveransträngningar. Mor och döttrar skulle göra en ångbåtsfärd till Upsala och öfverraska den käre, käre Birger. När gubben Ripa hörde glunkas om denna storartade plån, började det att vattnas honom i mun, och han fick ingen ro i sin själ. Man hörde honom såga och hugga ved långt in på nätterna. Också han brändes af en utomordentlig längtan att få se sin gosse — såsom han i förtroliga stunder benämnde Birger — han hade ju inte skådat en skymt af honom på en hel månad, ty så länge hade Birger och stjernbröderna varit borta, för