OSAR VV SO oo Ota r RER TERR SO VV Tyfusfebern sköt såsom en gam upp från dennå plats och slog ned på mången hög förnäm bostad, för hvars invånare Bethnal-green3 geografi var mera okänd än Kinas och Japans aflägsnaste bygder. Fröken Burdett Coutts utvalde, med den sanna filantropiens instinkt, denna plats för att der offra, icke en, utan ett dussin förmögenheter. Hon gjorda sig till en hederssak att eröfra denna öken, och vid hennes första försök uppstod, nästan på samma plats, der sop-pyramiden höjde sitt vämjeliga hufvud och från hvilken den utsände sina mefitiska dunster, en massa byggnader med en rymlig gård och med alla tillbehör, som fordras för beqvämlighet i hemmet och med ljus och luft och vatten i riklig mängd. Det var fröken Burdett Coatts modell-barrack. Resultatet visade sig synnerligen tillfredsställande. Dödsprocenten nedgick; folkets i det närmaste granskapets vanor förbätrades, och -fröken Burdett Coutts hade i det närmaste fullbordat det ädla verk, hona tagit för händer. Icke nöjd med hvad hon sålunda hade uträttat, framstod för hennes rastlösa filantropiska sinne en id att i detta distrikt anlägga ett torg, som genom sina beqvämligheter skulle komma att utgöra en plats, den der icke ringa skulle uppskattas af den af polisen jagade kötteller grönsaksmånglaren, och som ge:-om sina artistiska egenskaper skulle inverka på de olärda invånarne3 i Bethnal-green sinnen derhän, att de skulle lära sig uppskatta formens skönhet, och sålunda omedvetet höjas i sedligt hänseende. Till plats för detta torg utsågos några ännu obebyggda tomter, upptagande en yta af närmare 9!s qvadratref. Hrr W. Cubitt C:i hafva nu på denna plats uppfört en af de mest märkliga byggnader i Englands hufvudstad. En stor fyrkant, i hvilken hvardera sidan infattas af en rad af byggnader; norra sidan upptoges af salu-hallen, till venster. om hvilkea är ett kaffeförsäljningsställe och till höger en restauration, ty, såsom läsaren skall finna, har fröken Coutts ingenting emot måttligt öldrickande. Östra och vestra sidorna i qvadraten upptagas af bodar med tillhörande boningshus, och södra sidan har ett rum under tak för sådana säljare, hvilkas affär icke är nog stor, att tillåta dem att hafva sin bostad sammanhängande med boden. Det öppsa rummet i midten är anslaget åt försäljare af diverse. Då man går framåt den fyratio fot breda väg, som leder till detta togar, kommer man snart fram till ett prydligt Jernstaket med dubbla portar, och innanför detta staket reser sig en prydlig och smakfull byggnad. Det är salu-hallen. Efter att hafva gått under ett hvalf och uppför en trappa, som icke skulle vanpryda en kyrka från medeltiden, inkommer man i denna hall. Ehuru byggnaden förvisso liknar en vacker kyrka och är uppförd i den mest utpräglade kyrkliga stil, men i saknad af någon mystisk religiös halfdager, är den tvifvelsutan cn salu-ball, ty man behöfver bara se sig omkring för att få syn på bodarna, hvardera öfver 13 fot djupa, och med ett tillstötande litet rum. Från hvardera ändan inströmmar ljuset genom fyra götiska fönster, hvilkas klarbet icke fördunklas af några glasmålerier; fyra lika stora fönster finna3 äfven på hvardera sidah. Sjelfva taket är af fura och ek-färgadt, och ehuru det icke gör anspråk på att vara storartadt, är det synnerligen prydligt och vackert. Hallen är 105 fot lång, 50 fot bred och 50 fot hög. De tjugofyra bodarna äro hvardera försedda med en disk af siciliavsk marmor. I hallen finnas fyra gallerier, på hvilka bodar äro inredda. Golfvet, af röd och brun mosaik, gör god effekt, och bassänger och vatten och allt, som kan erfordras i en salu-hall, finnas här i bästa form. Vid hvardera ändan äro inoch utgångar, och öfver hvardera är en enkel moralisk