-— 400 den verkliga vänskapstjensten att jag får bjuda. Det der ä inte alls mitt sätt, min nye bror, du känner mig inte. Sonderling gjorde sig besväret att nästan vara förolämpad. Förlåt, förlåt, men låt mig bara få bjuda, det är så roligt att få bjuda på allting en sådan glädjedag, som i dag. Sonderling såg ut som önskade han tillämnade han Bruno många, många glädjedagar. Det var redan långt lidet på morgonen, innan man bröt upp; men till veteranernas heder — om vi för Walter Silfverfelts skull våga begagna detta ord — få vi erkänna, att de anskaffat åkdon för att föra sina unga bröder till Upsala; de ville se omtänksamma ut i deras ögon, och derigenom göra sig förtjenta af deras tacksamhet och flera glada fester. Dock låtom oss draga ett täckelse öfver denna qväll och denna natt. Dodonas ek, som blott några timmar förut bevittnat ynglingarnes vackra enthusiasm och i sin bark mottagit deras sammanflätade namn, och hvars späda gröna löf liksom susat en välsignelse från höjden öfver deras eder; om den eken kunde känna och tänka, hvad skulle han tänka, då i vårmorgonens halfdunkel han en stund beskuggade ett par vilsekörda foror af samma