Men den, som trodde sig bli galen, det var Birger. Han vacklade till en soffa och kastade sig handlöst öfver den. Han tyckte sig vilja sjunka genom jorden. Vännerna omringade honom, förskräckta. Inte farligt — hviskade Maur6n. — Inte fartigt, lille bror Sigurdsson! du är bara lite knöl, första gången knöl kanhända! Men Birger svarade intet, han låg der redlös. Stjernbröderna sökte hjelpa och trösta, men deras egna hjernor började plötsligen krångla med deras tankar. Somliga skrattade halffånigt, andra sökte trygga sittplatser, ett par åter fria luften. Ska jag göra upp räkningen för dig, Bruno? — sporde Sonderling, medan han med en fuktad serviett baddade Brunos panna. — Herre Gud, ni tål då ingenting, ni Stockholmare! Här är pengarl — stammade Bruno. — Tusen tack, bror Sonderling, som är så snäll. och hjelper mig; bär har du hela plånboken! Nej, för tusan, ge mig bara den der femtian! Du betalar kanske carolinabålen, jag bjöd på, för jag har inte vexlat,jag har bara en sedel på hundrabanko. Vi göra upp, då vi råkas. . Söta Sonderling, låt mig få bjuda. Jag är rik, min pappa är millionär! visa mig